Senaste boken jag satte tänderna i var Skalpelldansen, en skräckroman av Jenny Milewskis. Boken handlar kortfattat om en författare som skriver skräckromaner och skillnaden mellan verklighet och hans böcker blir mer och mer otydliga. Idéen är spännande och jag är mycket förväntansfull när jag öppnar boken.
Lyckades få hem boken under några dagar då jag var alldeles ensam hemma i kollektivet, frågan är om det var bra eller dåligt. Kunde ligga och läsa långt in på natten utan att störa någon annan och som jag förväntat mig så sträckläste jag boken, däremot var det faktiskt lite läskigt då och då (mest för att jag inbillat mig att jag skulle vara rädd då jag aldrig läst något som kallas skräck tidigare). Blev dock lite besviken på skräckbiten, hade boken inte kallats skräck hade den säkert fått högre betyg. Nu förväntade jag mig att bli skrämd i större utsträckning än vad jag blev. Nerbäddad i sängen efter en hektiskt period var det dock en väldigt trevlig bok, lättläst och snabbläst. Det var mysigt att äntligen läsa något som fick mig att sträckläsa, det var länge sen sist jag låg uppe alldeles för länge på grund av en bok (kurslitteratur har tyvärr en motsatt effekt).
Sammanfattningsvis, trevlig bok, läsvärd även om jag inte skulle kalla det skräck. Jag ger den 3 nyckelpigor av fem möjliga:















